Paul Jonze: Barndröm om Gud på promenad. Olja. 1922.
Jämtlands läns konstförening (JLK) bildades 1912. Syftet var att bygga upp ett konstmuseum samt att arrangera utställningar och föreläsningar. Från 1914 låg konstmuseet i det nybyggda rådhuset, men 1930 kunde man inviga det nya länsmuseet på Jamtli, där det fanns en särskild konstflygel.
Genom donationer och inköp har konstsamlingen växt – se under rubriken Konstsamlingen. En del av konsten har under åren deponerats till skolor, sjukhus och myndigheter. 1974 överlämnades samlingen till Jamtli, som nu står för underhållet. Konstföreningen fortsätter med de årliga inköpen.
I mitten av 1930-talet började föreningen med konstlotterier för medlemmarna och de är fortfarande populära.
De senaste 100 åren
Konstföreningen bildades 1912 på initiativ av konstnären Anton Genberg. Genberg var den som tog initiativet till att bilda en konstförening i länet. Tanken var att ett konstmuseum borde kunna inrymmas i det rådhus som Östersunds stad höll på att bygga. Därför tog han kontakt med dåvarande landshövdingen Johan Widén. Genberg skulle själv hjälpa till med insamlingen av konsten. Föreningen ”Jämtlands läns konstförening” bildades den 26 juni 1912. Syftet var att bygga upp ett konstmuseum samt att ordna utställningar och föreläsningar. Anton Genberg hade redan samlat ihop ett 50-tal verk. Staden anslog 5000 kronor till arbetet med att bygga upp museet. Tavlor strömmade in. Genberg blev ansvarig för insamlandet av konsten och bankdirektör Carl Lignell blev intendent för museet, en tjänst han hade mellan 1912 och 1946.
Ett museum inryms i rådhuset 1914. Konstbilagor delas ut. I januari 1914 stod museet färdigt i rådhusets norra flygel, två trappor upp. Det var öppet på helgdagar och inträdet var 25 öre. Lignell kvarstod som intendent fram till 1946. Intressant är också att det blev en tradition att länets hövding var ordförande i konstföreningen. 1918 hade föreningen 180 medlemmar. De flesta kom från Öster-sundstrakten. Till hedersmedlemmar utnämndes framstående konstnärer. För att värva medlemmar började man att årligen dela ut en konstbilaga. Denna verksamhet pågick mellan 1916 och 1930. Man anlitade kända konstnärer som Acke Åslund, Gustav Edwall, Anton Genberg och Axel Fredell. I Stockholm arbetade Genberg oförtrutet vidare med att samla in konst. Ibland fick han muta en tänkt donator med ett hedersdiplom. Även Nationalmuseum lånade verk, däribland den av jämtarna så älskade ”Efter snöstormen” av Johan Tirén. Vid denna tid var konstmuseet ett av de främsta på landsorten.
Svåra år på 1920-talet men 1930 var länsmuseet på Jamtli klart. Några år in på 1920-talet sjönk intresset för konst och medlemsantalet minskade katastrofalt. Trots detta lyckades Anton Genberg leda föreningen genom de svåra åren. För att lösa trångboddheten för Jämtlands läns konstförening, Jämtslöjd och Fornminnesföreningen, bildades 1922 Jämtlands läns museiförening. Genom en kampanj som drevs av eldsjälen Erik Festin samlade man in pengar till en museibyggnad. Som arkitekt anlitades F.B. Wallberg som tidigare ritat rådhuset i Östersund. 1928 påbörjas arbetet och 1930 i september var huset färdigt. De två flyglarna i norr var avsedda för konst, den främre för äldre kyrklig konst och den bakre för profan konst – alltså för konstföreningens samlingar. Flygeln bestod av två våningar med ljusinsläpp genom takfönster.
Fina vandringsutställningar från Nationalmuseum. Konstlotterier ordnas. Nu kunde konst-föreningen även satsa på tillfälliga utställningar, ofta vandringsutställningar från Nationalmuseum eller från Riksförbundet för bildande konst. Här visades Karl Isaksson, Leander Engström, Gösta Sandels, Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén och Nils von Dardel. Konstföreningen satsade hårt under 30-talet, men Kreugerkraschen och depressionen gjorde att intresset för konst minskade. Och därmed medlems-antalet. Man beslöt att upphöra med konsbilagorna och började istället med konstlotterier för medlemmarna. Lotterierna finns kvar än i dag.
Andra världskriget medför en evakuering av konstsamlingen. Under andra världskriget minskade aktiviteterna och konstsamlingen evakuerades. Man arbetade istället med vandringutställningar. Efter kriget hade de ca 700 verken i samlingen behov av en översyn. Föreningen fick hjälp med detta av Axel Gauffin, Nationalmuseums chef. När endast en liten del av samlingen kunde visas, började konstföreningen deponera ut konst till framför allt offentliga institutioner som skolor och myndigheter. Det blev en stor framgång. Anton Genberg dog 1939, men hans arbete fortsattes av konstnären Karl Örbo. Även han samlade in konst och då framför allt yngre konst. Vid 40-talets slut började kommunen och landstinget att ge ekonomiskt stöd till föreningen.
Spännande utställningar på 50-talet. Salonger ordnas. Under 50-talet visades många spännande vandringutställningar, som en med Vincent van Gogh och en annan med franska mästare som Monet, Matisse, Gauguin och Renoir. Vid samma tid övertog man verksamheten med årliga salonger av Sällskapet för jämtlänsk konstkultur. Medlemskapet ökade och gav föreningen bättre ekonomi. Till detta bidrog också att konstnären Acke Åslund, som dog 1942, hade donerat all sin konstnärliga kvarlåtenskap till föreningen. En del donerades ut till skolor i länet. Utställningsarbetet fortsatte och under 50-talet var medlemsantalet uppe i 1000 medlemmar. Konstsamlingen växte genom donationer och inköp.
Länsmuseet tar över vården av konstsamlingen. Stiftelsen Jämtlands läns museum bildades 1974 och konstföreningen är en av de fyra stiftarna, vid sidan av Heimbygda, Östersunds kommun och Jämtlands läns landsting. Konstsamlingen överlämnades till museet och JLK befriades därigenom från det slitsamma arbetet med underhållet av samlingen. Föreningen fortsätter dock med inköp till konstsamlingen som idag består av ca 2000 verk. JLKs arbete har därefter inriktats på att ordna utställningar, föreläsningar, debatter och kurser. Under många år gav man dessutom ut särtryck där olika konstnärer presenterades. Föreningen har som mest haft 1400 medlemmar, men medlemsantalet har på 2000-talet sjunkit något. Om dagens verksamhet kan du läsa på andra platser här på hemsidan.
G ÅS/2010